RMIT Termin 3 (2/2)
Slutarbetet då, på RMIT och i Australien överlag antar jag, gör man oftast slutarbetet i skolan. Man får komma med egna förslag alternativt hitta någonting i industrin men det verkar vara ganska ovanligt och betydligt mera jobb med att hitta handledare med tid samt kunskap inom det ämnet. I Finland då nästan alla gör det i industrin är bolagen redan beredda men inte här. Det fungerar så att alla professorer lägger in projekt som de vill forska om in i ett google sheet som inskrivna studeranden får tillgång till och så är det att börja e-posta lektorer baserat på titel, abstrakt och förhandskrav.
Jag plockade ut några och kontaktade professorerna men antingen var projektet redan taget eller så insåg jag att det ligger för långt utanför mina kunskaper då alla detaljer kom fram, gick på fem intervjuer totalt. De intressanta projekten hade titlarna ”Development of peer-to-peer energy trading system”, ”Machine learning for organic solar cell materials”, ”Alternative route for hydrogen production”, “Agile project management and virtual project team”, “Zero Net Carbon / Low income housing – energy efficiency retrofit programs”, “Determening the viability of solar chimney homes under Victorias climate – Life cycle assessment”, “Advanced materials for electronics and chemical process” samt ett som verkade super intressant från industrin som var ett samarbete mellan RMIT och ett stort företag inom mjölk produktions industrin. De ville ha byggt ett biogaskraftverk för att driva deras produktionsenheter.
I slutändan dock valde jag ett projekt som var inom det område som jag helst vill arbeta inom, energilagring. Det heter så mycket som ”Property Testing of Carbon Material for use in Proton Flow Reactor”. Det är en liten del av ett större 1,8 miljoners projekt som RMIT har fått stöd för från Australienska regeringen. Potentiellt kan detta leda till en helt ny energi export industri för Australien och en del gubbar lite högre upp i rank i projektet är väldigt upphetsade, läs projekt översikten här: https://arena.gov.au/projects/proton-flow-reactor-system/. Kort och intressant för den som förstår. Splitterny teknik utvecklad här på RMIT. Det var t.o.m. på tal om att jag måste skriva på ett sekretessavtal som andra har gjort men fick aldrig något svar på det e-postet så fritt fram, dumstrut studerande här inte anställd. Plus jag arbetar på en specifik del av proton batteriet och hittills har jag hittat allt material på internet redan.
Ett proton battery eller proton flow reactor, samma sak, är en ny typ av batteri som är en hybrid av en reversibel vätebränslecell och ett traditionella batteri. En elektrolysör producerar vätgas och en vätebränslecell använder gasen för att producera elektricitet, ett batteri producerar kemisk energi genom elektrontransport från en elektrod till den andra. Kort sammanfattat, energi från en hållbar energikälla splittrar vatten i en vätebränslecell och sedan lagrar en proton, därav namnet, i form av H30+, i en elektrod av kol. Hydronium (H3O+) binder till kolet i elektroden. Processen omvänds och hydronium återvänder till bränslecellen för att producera elektricitet. Jag förstod knappt vad jag just skrev om har inte koll på detaljerna så kan hända att jag missat några steg. Hursomhelst, det kan skalas upp från labb storlek till länders elnätverk lätt, kol är billigt och lätt att transportera, det är förnybart och producerar endast vatten som restprodukt. Producera väteaktiverat kol till andra länder är vad regeringen ser dollartecken i och personligen är jag riktigt nöjd med vad jag pysslar med hittills, kanske skriver en doktorsavhandling om jag vill/får möjligheten att fortsätta jobba med detta projekt. Som sagt det är stort och tar inte slut då jag är klar som många andra projekt, som mitt slutarbetet vid Novia som var ren tidsslöseri.
Min aspekt i detta projekt är kol elektroden. Jag skall testa och analysera kolslam för deras kemiska och elektriska värden genom att använda en mikrovätska setup. Jag har olika källor av kol blandade med vatten eller saltsyra i olika vikt% kol som jag skall köra genom en mikrotub med en sprutpump och primärt mäta elektrisk ledningsförmåga och tryck. Ändar strömningshastigheten, storleken på tuben etc. kommer att komma mycket data bara jag lyckas få min setup bygd. Lättare sagt än gjort. I slutändan är poängen att hitta det bästa kolslammet för ledningsförmåga och hydronium lagrings kapacitet för användning i proton batteriet.
Frågade min handledare om hon, hon Susanne är förresten en ung tysk kemi doktor tror hon blivit RMIT anställd endast för några månader sedan, intelligent och lätt att arbeta med. Min andra handledare däremot är en gammal man vid namn Gary och Garys kurs som jag tog i termin ett är den som jag fått överlägset sämst resultat i så det var jag mindre hugad på men han är andra handledare så har inte lika mycket direkt kontakt även om det var lite nervöst första gången han kom ner till mitt labb och kollade läget. Jo jag frågade min handledare om hon får press från högre makter gällande mitt arbete och tydligen är kol elektroden en prioritet så, ingen press på mig alls. Därför har jag satt all tid på praktiskt arbete hittills men nu börjar slutet av terminen att närma sig så verkligen dags att börjar skriva på en rapport, måste lämna in en delrapport och hålla en presentation även om projektet sträcker sig över två terminer. Också varför jag inte förstår all tekniskt data om hela batteriet ännu eftersom jag inte forskat i det utan endast läst och gjort praktiskt arbete gällande min mikrovätska setup.
Jesus, skrivit 881 ord redan, orkar inte läsa igen efter grammatiska misstag så, deal with it. Hoppas det märks att jag faktiskt är riktigt nöjd med detta projekt jämfört med mitt bachelors slutarbete som var bokstavligen sämsta tiden i mitt liv. Definitivt ett orosmoment då jag ansökte till denna skola men det blir nog bra skall vi se, hoppas jag.
Några av kolslammen som jag tillverkat, problemet nu är de torkar alltför fort och partiklarna sedimenterar. Nytt kol har beställts med partiklar mindre än en nanometer för att få ett mer homogent slam.
