Skolan
Varje fredag går jag till skolan, den heter National Training Centre of Australia och kursen jag tar heter Certificate IV in Spoken and Written English. Kursen inleddes i mitten av mars och tar åtta månader till ett pris av $3000.
De håller lektioner torsdag och lördag också och uppmuntrar alla studeranden att delta men en dag i veckan är tillräckligt slöseri med min tid. Det är inte ens riktiga lektioner, vi skriver antingen på våra uppgifter eller fyller i grammatikövningar. Lärarinnan är där att svara på frågor och dela ut papper men det är ungefär det. Dessutom studerar de flesta där Certificate III så de behöver bra mycket mera tid. Torsdagar och lördagar har en annan yngre kinesisk lärarinna så kanske hon är bättre. Fredagens lärarinna är medelålders, från Iran och definitivt ingen passion för jobbet längre. Rätt rasistisk också måste jag säga mot öst asiater. En dag frågade hon mig om jag kunde leta fram kontaktuppgifter till Finlands ambassad och hur svårt är det att få arbetsvisum till Finland och dylikt, hennes man sitter tydligen fast i Iran och hon är själv less på Australien.
På tal om asiater så består klassen av folk från Korea, Japan, Taiwan, Kina och några andra asiat länder. Två stycken frågade av mig vad jag gjorde där, jag är ju vit :P
Officiellt går lektionen 09:00-17:00 men ingen är där före kl 10 och det är inte ovanligt at folk anländer 2-3h sent eller går hem 3-4h i förtid.
Vad jag gör där är att förlänga min tid i Australien eftersom mitt working holiday visum tog slut i mars. Tid som jag tänkte använda till att fixa ihop en PR (Permanent Resident) ansökan men det går rätt dåligt just nu.
Visserligen går jag på denna kurs främst för att få stanna i landet så valde den billigaste kursen som fanns, enligt min utbildnings agent i alla fall, och en som tog så länge som möjligt. Andra engelska kurser på ett riktigt universitet låg i prisklassen $10 000 för tre månader eller dylikt. Jag ville åtminstone få någonting ut av det så certificate IV är det svåraste man kan ta så kanske intyget kommer till användning i framtiden. Smakar det så kostar det.
36 uppgifter skall göras och varje uppgift tar några timmar att göra för mig, efter det är klart så blir kursen godkänd. Uppgifterna är förvånansvärt svåra, mycket grammatik och långa essäer som skall skrivas. Faktumet att lärarinnan är så lat är i detta fall till min fördel eftersom hon sa att det var i praktiken omöjligt för mig att få underkänt eftersom jag är överlägset bäst i klassen. Hon föreslog t.o.m. åt två andra elever att de skall köpa lunch till mig och i retur skall jag snacka engelska med dem. Första dagen kursen inleddes tog vi ett test för att testa vilken nivå vi var på, maxpoäng 8. Jag fick 8- och det gav hon åt mig endast för att om jag skulle fått 8 skulle jag inte vara berättigad till att delta i denna kurs. Just då trodde jag att det skulle vara ett totalt slöseri med tid men nu är jag rätt glad att de 36 uppgifterna sätter upp en viss resistans så att jag kanske även lär mig någonting nytt, så länge som hon tar sig till och ger lite feedback på de uppgifter som vi redan lämnat in.
En annan rätt kritisk sak som gör mig stressad konstant är inte de långa uppgifterna utan studentvisumet, det är designat för heltidsstuderanden och har vissa krav. Ett av kraven än att man får MAX arbeta 20h/vecka. Jag ligger så otroligt långt över det just nu och jag betalar skatt, inget svartjobb så om immigrationsmyndigheten kollar upp så har jag ingen ursäkt. I värsta fall blir jag deporterad och portad i tre år från Australien för att jag arbetat för hårt. Delvis också p.g.a. detta som jag funderar på att arbeta endast måndag-onsdag.